Jaget, gruppen och marknaden
Homo Narrans
Det finns flera tänkbara benämningar på människan så som vin känner henne idag. Föregångare har varit homo habilis och homo erectus. Inga av dessa finns kvar annat än som genetiska rester i nutidsmänniskan.
Nutidsmänniskan, den anatomiskt moderna människan, heter homo sapiens (eller mer precist homo sapiens sapiens) på latin. Homo står för den särskilda gren av människoapor vi tillhör och sapiens betyder vis. Vi tillhör den visa människan eller den tänkande människan som också förekommer.
Denna benämning har ifrågasatts ett flertal gånger och man har försökt hitta ett bättre namn på vår art. Några exempel är homo economicus, homo ludens, homo discens, homo faber och homo prospectus. Ett lika rimligt förslag är homo narrans.
Homo narrans betyder den berättande människan. I någon mening går denna benämning in i de övriga förslagen.
Homo economicus är tänkt som namnet på en varelse som har egenintressen i allt och försöker att optimera sin egen vinning. Den som är självcentrerad på detta vis berättar gärna om sin egen förträfflighetet, om sina framgångar och om sina segrar. Utan förmågan att berätta skulle man inte framstå så självcenterad och narcissistisk. Nu visar det sig att långt ifrån alla har denna läggning och drivkraft utan vill hjälpa andra. Därmed blir berättelserna av ett annat slag som att andra har det svårt och att man vill hjälpa dessa individer.
Homo ludens betyder den lekande människan. Mycket tyder dock mot att leken med ökad ålder mer och mer liknar en berättelse. Om lek och berättelse är så nära inflätade kanske man inte kan betrakta dem som helt separerade fenomen. Forskning visar dessutom att barn som leker mycket på låtsas blir bättre på att berätta inför andra.
Homo discens betyder den lärande människan. Man är inte särskilt vis om man inte kan lära sig av sina misstag. Alltså är det lärande och anpassningsbarheten som utmärker oss. Det visar sig dock att jämte imitationsförmågan så är lärande genom berättelser det sätt som vi människor bästa lär oss. Berättelser kommer efter imitation i den kognitiva utvecklingen vilket kan tyda på att det är en högre kognitiv form.
Homo faber betyder den verktygsanvändande människan men borde kanske vara människan som skapar och använder artefakter. En artefakt är något skapat av människan. Det inkluderar verktyg men kan vara något abstrakt också. De former av språk man kan lära en schimpans har huvudsakligen med det som finns här och nu att göra. Även om en schimpans kan be att få något som inte är närvarande i rummet, vilket i sig är ett stort kognitivt steg, använder det inte sina ord för att berätta om något det har varit med om. Inte heller hittar det på helt fiktiva berättelser. Detta göra människan och det gör henne helt unik.
Homo prospectus, slutligen, betyder ungefär människan som kan förestäla sig vad som händer i framtiden. Det handlar om att förutse, att ha mål och att sätta upp planer för att nå dessa mål. Den prospektiva människan kan föreställa sig vad som ännu inte har hänt. En berättelse behöver inte bara syfte på vad som har hänt utan kan syfta på det som potentiellt kan hända. En fiktiv berättelse är en alternativ verklighet som skulle kunna vara möjlig men inte just nu är det. En framtidsberättelse är också en berättelse som inte baserar sig på det som har inträffat utan på vad som möjligtvis skulle kunna inträffa (i verkligheten eller i en alternativ verklighet).
Om man tänker på saken är det inte vad som utmärker oss i grunden utan vad som utmärker oss på den högsta nivån som är mest slåenden. Vi kan se och minnas och kommunicera som många andra människoapor. Vi kan leka och lära och tillverka saker och det kan schimpanser också. Det är de förädlade formerna av vårt tänkande, vår kommunikation, vår lek, vårt lärande och vårt skapande som är mest intressant. Den gemensamma nämnaren är berättandet.
Att kalla oss homo narrans är lika rimligt som vilka andra förslag som helst. Fundera på saken.